Steg 1- och 2-åtgärder uteblir

Åtgärdsvalsstudier (ÅVS) är en viktig plattform för att i samverkan mellan aktörer styra samhällsutvecklingen i en hållbar riktning. När ÅVS infördes som moment i transportplaneringens tidiga skeden var syftet att åstadkomma en förutsättningslös studie av möjliga åtgärder enligt fyrstegsprincipen. Flera studier visar dock att fyrstegsprincipen inte alls fått det genomslag genom ÅVS som tänkt. Steg 1- och 2-åtgärder har svårt att göra sig gällande i ÅVS-processen där de mer betraktas som komplement till steg 3- och 4-åtgärderna. Det saknas också fungerande strukturer att ta steg 1- och 2-åtgärderna vidare efter avslutad ÅVS.

För att fyrstegsprincipen ska få genomslag måste ÅVS dock existera i en transportplanering som anammat fyrstegsprincipen i sin helhet:

Från lokala brister till tydligare systemperspektiv

Centralt för ett större genomslag av fyrstegsprincipen i transportplaneringen är ett tydligare systemperspektiv, till skillnad från dagens fokus på lokala brister. I forskningsprojektet har därför betydelsen av systemanalyser och systemuppföljningar och hur dessa tillämpas idag belysts.

För att lösa brister i transportsystemet som inte yttrar sig på lokal nivå utan som blir ett resultat av hela transportsystemets utformning, räcker det inte att identifiera och åtgärda lokala brister.

– Systemanalyser behövs som även fångar systembrister i transportsystemet. Det blir nödvändigt för att finna åtgärder som bidrar till miljömål och social hållbarhet. Dessa mål har inte nödvändigtvis en geografisk koppling, men måste få en koppling till de konkreta åtgärder som planeras i transportsystemet, förklarar Emma Lund som är en av forskarna i projektet.

Systemperspektivet behöver genomsyra hela transportplaneringen. Systemanalyser fungerar som grund för att identifiera och prioritera vilka brister som utreds vidare för åtgärdsval, medan systemuppföljningen ger information om tillståndet och måluppfyllelse som fungerar som input till nya eller justerade systemanalyser:

Hantera ”glapp” i transportplaneringen med olika typer av ÅVS

ÅVS har hittills varit den främsta plattformen för fyrstegsprincipens tillämpning, men flera studier visar att det finns ”glapp” i transportplaneringen som ÅVS inte fyller ut. Samtidigt som ÅVS ofta utgår från snävt avgränsade lokala brister och inte tar nödvändigt helhetsgrepp för fyrstegsprincipens tillämpning, leder ÅVS inte heller alltid leder till tillräckligt konkret åtgärdsval.

Det kan alltså ”glappa” både före och efter åtgärdsvalsstudierna och det blir tydligt att två olika typer av ÅVS behövs:

• konceptval för tidiga skeden
• mer konkret åtgärdsval för skeden närmare fysisk planering

En ÅVS kan ha olika syften. Med olika typer av ÅVS blir också olika syften i fokus. Tidigare studier konstaterar att ÅVS har en stor potential som strategisk handlingsorienterad process, det vill säga för att skapa handlingsförmåga och förutsättningar för samordnat agerande. Att rationellt identifiera de bästa åtgärderna som ger så mycket nytta som möjligt för pengarna är kanske ett underordnat syfte. ÅVS kan också ha god potential som kommunikativ förståelseprocess, det vill säga för att utveckla mål och gemensam förståelse för problematiken bland aktörer.

Uppdrag, mandat och finansieringsmöjligheter

Fyrstegsprincipens genomslag i transportplaneringen rör också rådigheten för olika åtgärder. Flera studier lyfter fram en upplevd ”bakbundenhet” på grund av Trafikverkets begränsade möjligheter att driva och finansiera arbetet med steg 1- och 2-åtgärder.

Forskarna i projektet vill dock börja i frågan om vilken aktör som leder och samordnar aktörerna i den komplexa planeringsverkligheten i riktning mot de övergripande målen. Och som kan verka för en långsiktig kunskaps- och metodutveckling även vad gäller steg 1- och 2-åtgärder.

– Det blir tydligt att Trafikverket bör få ett uppdrag att leda och samordna arbetet mot ett mer hållbart transportsystem. Såsom målstyrningen för ökad trafiksäkerhet hanteras genom måluppfyllelse- och samverkansuppdrag är en modell som visat sig vara framgångsrik i att bidra till systematik, kunskap och samsyn inom trafiksäkerhetsområdet, säger Hanna Wennberg som varit projektledare för forskningsprojektet.

Flera studier lyfter fram att en utveckling mot mer funktionsorienterade processer i transportplaneringen är önskvärd, det vill säga att fokus flyttas från vilken aktör som ansvarar för en anläggning till nyttorna som åtgärder bidrar med. Ett konkret exempel är stadsmiljöavtalen som hanteras och samordnas av Trafikverket. Förutsatt att det finns en samordnande aktör med måluppfyllelse- och samverkansuppdrag, bör Trafikverkets finansieringsmöjligheter för steg 1- och 2-åtgärder belysas utifrån hur dessa möjligheter kan utökas.

Mer information

Läs mer om våra utgångspunkter, slutsatser och rekommendationer i projektets slutrapport. 

Kontaktpersoner: Hanna Wennberg, 010-456 56 08, Emma Lund, 010-456 56 30, Lena Smidfelt Rosqvist, 010-456 56 10